nowhere boy

filmen. åh filmen. den var alldeles underbar.  filmningen, musiken, john lennon imitationen och vart enda replik var på tok för bra. verkligen. numera rankas den som en favorit tillsammans med control  i´m not there och amelie. så jag råder till att se den snarast.

söndagskonst helt enkelt.

av michael sowa.

märkligt. jag satt just och tänkte på att jag ville ha lite regn. och plötsligt öppnar sig himlen. mycket märkligt.

fröken spöklik.

det är jag, det.

einsteinfeta.

en dag som den här, fast för några dagar sedan, kom jag på en genialisk idé. man kan faktiskt jämföra mig lite med einstein. men varning för överkonsumtion. när man förstått tjusningen går det bara utför...

♥skär upp en lagom bit fetaost, fast mycket större än så. sedan steker du den i olivolja. det kommer rinna och bli kladdigt i stekpannan. men ha tålamod. för efter ganska exakt sju minuter kan man forma till fetaostbiten. som du sedan låter stå på eftervärme och stelna lite. avnjut tillslut min einsteinfeta med ingenting alls.

fetaosten var på tok för god för att hinna dokumenteras med kameran. så lite annat får gå. för den här gången. så som charlie chaplin och enhörningar.

som jag måste till biografen. snarast möjligt. och inte bara en gång utan två. jag kommer bli ruinerad, men vad gör väl det när man kan förvänta sig något så tjusigt som det här.

johns accent är ju alldeles underbar. bara att den handlar om lennon får en att göra glädjeskutt.

och sedan har vi serge gainsbourge- ett legendariskt liv. om serge gainsbourge. så makalöst fantastiskt fint.

det som får hjärtat att slå extra hårt.

resa.

ljudet av slutaren på en gammal kamera.

sommarregn.

mark ryden. bilderna känns så harmoniska i det brutala.

klänningar. i alla former och mönster.

doften av kaffe. smaken är mer bekant med en gammal disktrasa.

bebisar.

svartvita musikfilmer.

böcker. gärna tjocka och sagolika i det verkliga. 

upptäckten av ny musik från förr.

välklädda pojkar som spelar trumpet.

london.

potatisgratäng.

specifika scener i filmer. bra som dåliga. just nu är jag väldigt svag för ett, två, tre...

 extrema hattar.

när syskonet säger att man aldrig får dö. gråter och kramar en hårt, hårt.

upptäckten att det lönat sig att man spelat gitarr i en halv evighet.

 

drömmar.

när en vän skriver sagor som får en att bli så stolt att hjärtat hoppar upp i halsgropen.

människor som verkligen brinner för något. det kan vara vad som helst. makaroner, rymden och allt där emellan.

rådjursögon.

våren.

söndagsdrama.

Juno: Also, I think I’m in love with you.
Bleeker: What, you mean as friends?
Juno: No, for real. I think you are the coolest person I’ve ever met. And you don’t even have to try.
Bleeker: I try really hard, actually…
Juno: No, you’re naturally smart. You always think of the funniest things to do. Remember when you passed me that postcard during Spanish class, and it was addressed like, “Junebug MacGuff, Row 4, Third Seat From the Blackboard”? And it said, “I’m having fun in Barcelona — wish you were here”? That was hilarious.
Bleeker: I was just bored. I only think school is awesome like, 80% of the time.
Juno: Plus, you’re the only person who doesn’t stare at my stomach all the fucking time. You actually look at my face. And every time I look at you, the baby starts kicking me super hard.
Bleeker: It does? Wizard!
Juno: I think it’s because my heart starts pounding when I see you.
Bleeker: Mine too.
Juno: Basically, I’m completely smitten with you, and I don’t care if I’m making an ass out of myself right now, because you’ve seen me make an ass out of myself a million times, and you still want to be my friend.